”Religionen, ja Gud, vill få män att vara mer likt kvinnor (på insidan i de inre själsliga landskapen). Män uppmanas bli mer vårdande och ansvarstagande, mer empatiska, mer känsliga, våga visa mer sårbarhet, att helt enkelt bli barmhärtiga, vänliga och stöttande.
Men religionen, det vill säga Gud, vill inte att kvinnor ska eftersträva att bli mer likt män (på insidan i sina egenskaper eller i de handlingar som spiller ur själen). Kvinnor uppmanas inte bli mer krigiska, aggressiva, dömande, kyliga eller egocentriska.
Detta är inte en absolut, kategorisk eller definitiv påminnelse, men snarare en tanke om önskvärd föränderlighet i ljuset av mjuka värderingar.
Profeten ﷺ sade i en hadith att han älskade kvinnor (al-nisā’) och goda dofter (teeb) och bönens (salāt) stilla skönhet. Hadithen nämner kvinnor (al-nisā’) i allmänhet, inte fruar (al-azwāj). Det betyder alltså en generell kärlek, vördnad och omsorg för halva mänskligheten. En kärlek till de inre karaktärsdragen. Teeb är väldoft genom renhet, inte bara rökelse och parfym. Teeb betyder även godhet i allmänhet. Salāh är stillhet, motsatsen till ambition och ärelystnad och ångvältsbeteenden. Dessa revolutionerande ord ska förstås i ljuset av den kvinnofientliga och krigiska kultur de yttrades i. Han ﷺ var en tystlåten man som bara talade när det behövdes och han yttrade aldrig onödigheter och befängdheter, bara djup visdom.”
//Abdussalam Nordenhök